First: my apologies that this article is in Swedish, a translation will come soon!
Jag coachar dagligen chefer som i tystnad lider av stress och inte vet hur de ska stoppa tåget. Det jag säger till dem är att de redan har tagit det viktigaste steget – att avsätta tid för egen reflektion. Och det behöver inte vara hos en psykolog, i terapistolen eller under en sjukskrivning. Professionell chefscoaching är så mycket mer än att lära sig leda andra, det handlar först och främst om att lära sig leda sig själv på ett hållbart sätt – innan det blir en kraschlandning som drabbar alla där vägen tillbaka kan vara lång och där det ofta behövs både sjukskrivning och mer omfattande insatser från sjukvården.
I artikeln i SvD i lördags 20 april läser jag om det ökade antalet chefer som mår allt sämre. På bara fyra år har den här gruppens sjukskrivningar ökat med 50 procent. Och jag är tyvärr inte förvånad. Det är numera mer regel än undantag att de chefer som jag coachar förutom sina jobbdilemman har med sig “hela sig själva” in i våra möten, det vill säga att det är så många olika delar i deras liv och i deras personlighet som påverkar hur de presterar och mår på jobbet. Det så kallade livspusslet. Och det är ju egentligen helt självklart: våra privata jag är, och ska vara, detsamma som våra professionella så långt det är möjligt. Vi kan inte dela upp oss själva i två delar, då blir vi både otydliga och icke-autentiska.
Det jag upplever hos mina kunder är en lättnad inför att de inom ramen för våra chefscoachingmöten kan få tillgång till så mycket som rör hela deras person, både det privata och professionella. De får tid till reflektion, professionell feedback och lär sig använda effektiva verktyg och förhållningssätt för att dels stresshantera i ett många gånger kaotiskt nu, dels skapa en ny karta framåt som bygger på en proaktiv hållbarhet. För många blir det en livsavgörande resa där det inte är ovanligt att känna förvåning – att chefscoaching kan handla om att bygga upp på djupet: sin självkänsla, sin självkännedom och att lära sig nya färdigheter för sitt eget självledarskap.
Självledarskap är i grunden ett verktyg för att framgångsrikt klara av att navigera i en allt mer komplex och snabb värld där vi förväntas ta bra beslut, för oss själva och andra. Vår grad av hållbar framgång avgörs av hur väl vi känner oss själva, hur vi sätter gränser, hur vi prioriterar, vilka grunder vi fattar beslut på och så vidare. Och här är coaching en perfekt miljö för det, ett sammanhang som dessutom är accepterat i näringslivet och där begrepp som emotionell kompetens (EQ) är känt och uppfattas som viktigt för att lyckas. En av grundpelarna i självledarskap.
Mina tre bästa tips till dig som chef som funderar på om du inte behöver stöd ändå:
Ja, ta hjälp! Det är det bästa du kan göra. Vi behöver inte, och ska inte, klara allt själva. Du skulle inte försöka laga en tand på egen hand som du hade värk i, eller hur?
De flesta företag och organisationer har idag en hög acceptans för professionell coaching, och det finns ofta utrymme i budgeten för detta. Se till att utnyttja det när du bäst behöver det – stoppa tåget i tid och vänd situationen till en positiv “nystart”. Det finns inget dyrare än sjuka medarbetare (på många sätt). Och du förtjänar dessutom att må bra.
Forskning visar att bland det viktigaste i ett gott ledarskap är att vara en positiv förebild för sina medarbetare. Du är ingen förebild för att du försöker vara någon som orkar och klarar av allt. Tvärtom. Trovärdiga blir vi när vi vågar visa oss sårbara, och då ger vi dessutom andra möjligheten att våga vara sig själva och visa hur de mår. Det föder tillit och trygghet vilket är grogrund för kreativitet och goda resultat.
Vad har du för egna erfarenheter kring att “stoppa tåget” i tid, hur gjorde du? Vad är dina reflektioner så här efteråt? Dela gärna – tack!